HTC HD mini, pravda!

Ett gammalt inlägg som nu är färdigskrivet. Läs det som om det vore maj utomhus. Sol, värme, fågelkvitter. Och tänk er att ni har en ruskigt trist pryl i handen.

Då kör vi.

Idag packade jag upp en HTC HD mini för att stifta bekantskap.
Den är billigare än en HTC Touch Pro2 och saknar därför vissa funktioner. Exempelvis saknar den, precis som en iPhone (3GS och äldre, red anm.), en frontmonterad kamera för videosamtal. Det tror jag att jag har använt en gång. Skärmen har lägre upplösning än min tidigare plåga till ihoplödda komponenter men känns lättare och är definitivt mer responsiv.

När jag har gått igenom startguiden för att grundkonfigurera telefonen (jag väntar med att kalla den fula namn till dess att jag stöter på något riktigt puckat) möts jag av en startskärm som känns rörig. Det är väder, klockor, och knappar mest överallt. Eftersom skärmen är mindre har de gjort att istället för att kunna ha en liten klocka och sedan se de närmaste händelserna, eller inbokade mötena, i kalendern ser man nu en stor klocka (går inte att välja annat än just en stor klocka) och eventuellt missade samtal och det närmast inbokade mötet. Tight och kompakt men rörigt.

För att låsa upp telefonen ska man dra fingret uppifrån och ned för att flytta undan en slags grafisk blobb. När jag har gjort det kommer det fram en sifferpanel när jag ska slå in min låskod – allt för att IT-avdelningen på jobbet ska bli glada över att jag minsann använder min telefon på ett säkert sätt. Det händer ganska ofta att jag hinner trycka första siffran i min låskod innan lås-skärmen dyker upp igen. Då får man dra med fingret på samma sätt som nyss men släppa ungefär en mikrometer tidigare än förra gången för att få slå hela sin kod och då lyckas ta sig in i telefonen.

Windows My Phone är förinstallerat och låter mig synka mot Microsofts ganska smutta tjänst. Jag såg till att synka en extra gång med min gamla telefon innan jag stängde av den. My Phone ville uppdatera sig, och starta om den nya telefonen, innan synkning av all data kunde påbörjas. När telefonen startade skrev jag in min PIN-kod, men den tog bara tre av fyra siffror. Så jag skrev den fjärde en gång till men inget hände. När jag skrivit den fjärde siffran för fjärde gången kom alla på en gång och när jag började sudda slocknade skärmen - ni vet, bara på ett sådant sätt som en Windows Mobile verkar kunna göra.
Jag tände skärmen igen med iPhone-knappen högst upp på telefonens kortsida och fick därefter, ostört, knappa in min kod.
My Phone startade snällt och började att synkronisera allt.

En finess, funktion, app, whatever, som telefonen har är "Wi-Fi Router". Telefonen kan agera just wi-fi-router och på så sätt dela ut sin HSDPA/3G-koppling över WLAN. Min iPod kopplade snabbt upp sig och jag kunde surfa på nätet via den utdelade uppkopplingen. Fantastiskt att inte behöver nysta med kablar och drivrutiner utan att det, faktiskt, bara fungerade rakt av - på en gång!

För att justera inställningarna för SMS trycker man på SMS-ikonen, sedan på "Mer", och inte "Meny" som man först kanske skulle tro. Efter "Mer"-knappen trycker man dock på "Meny". Sedan trycker man på "Inställningar" och till sist "Alternativ". Där kan man välja om man vill ha läskvitto och vilken giltighetsperiod som ska gälla för skickade meddelanden. Den giltighetsperiod som är vald som standard är "Настройка сети".
För någon som inte är linguistiskt bevandrad ser det ut som rena grekiskan, men så är det grekiska och kyrilliska alfabetet även nära besläktade med varandra.

Jag sprang på en rolig artikel idag. HTC stämmer Apple för en strömsparfunktion i mobiltelefoner. Det roliga är inte att HTC stämmer Apple. Det roliga är inte heller att Apple har implementerat den utan att HTC verkar tro att den fungerar. Om HTC har en strömsparfunktion i både en Touch Pro2 och en HD mini skulle jag snarare skylla ifrån mig än att skryta med den genom att stämma någon annan. För i ärlighetens namn är batteritiden riktigt dålig. Strömsparfunktionen är rent utsagt totalt misslyckad.

Nu försöker jag samla tankarna för komma på var den logiska början är för att förklara att det är läge att låta bli att skaffa en HTC-lur som kör Windows Mobile. Grejen är den att det är så mycket att det snudd på skrämmer mig. Vem på Microsoft böjde sig framåt för att få sälja in Windows Mobile till HTC? Just nu måste det dessutom sitta någon på Microsofts kontor som tänker “What a minute? What the [beep] did just happen? Again!” (de tänker på amerikanska där borta på andra sidan pölen och jag kände inte för att översätta det) när Apple lanserade sin iPhone 4, och när Google släppt en nyare variant av Android. Microsoft har länge haft sitt operativsystem för små bärbara prylar i form av PDA:er med, eller utan, mobiltelefoni. Och så en dag swischade det till och de var sist. Längst bak i ledet. Omsprungna av alla. Symbian, Blackberry, Android, iPhone och Nokia som stoppade in Linux i sin senaste lur. Jag skulle förresten vilja påstå att även Palm OS är bättre än Windows Mobile. För på Palm OS fungerade faktiskt “textinmatning via pennan”.

Vad är det då som är så dåligt med en HD mini?
Den har fem knappar längst ned på framsidan. Ingen av dem fungerar vid förvånadsvärt många tillfällen. Ibland när det ringer, och ibland när den bara har legat på skrivbordet helt fridfullt i några minuter. Ibland när det ringer händer ingenting mer än att telefonen spelar upp ringsignalen – ni vet sådär som en gammal telefon, med fingerskiva och sladd, gjorde. När det ringde lät den på lika olika sätt beroende på modell och tidsålder. Och då svarade man. Det kunde man, för det var nämligen bara att lyfta luren. -”Hallå?”, har mamma lärt mig att jag aldrig får svara när det ringer. Men det förutsätter att det faktiskt går att svara genom att lyfta luren när det ringer. HD mini har en knapp för det. Det är en av de fem knapparna, som inte är några knappar utan snarare en förlängning av den tryckkänsliga skärmen, som inte fungerar – ibland. Och då går det inte att svara, och felaktigt råka säga ”hallå?”.

Om jag går på ett möte och väljer att telefonen enbart ska vibrera när någon ringer, eller när det anländer ett e-brev eller sms, så är det just det den gör. Senast var när jag satt på ett möte med min chef. Då började telefonen att vibrera. Och det var inte tre korta stötar, eller två långa så att man nästan tappar telefonen om man håller i den, som Touch Pro2. Nej. Det var en lång. Så lång att vi satt och tittade på telefonen i flera sekunder när det på något elektro-balettiskt vis dansade fram över skrivbordet som om den just var hemkommen från ett balettläger för mobiltelefoner i Ukraina. Den slutade inte förrän jag tryckte på knappen högst upp på telefonens kortsida – eftersom ingen av de andra fem låtsasknapparna fungerade.

Sedan ett par månader tillbaka äger jag en iPhone 4 och känner mig riktigt nöjd. Det går att svara när det ringer. Kort och gott. Den fungerar.

HTC HD mini

Efter min totala sågning av en HTC Touch Pro2 i inte bara en, eller två, utan tre, delar, har turen nu kommit till en HTC HD mini. Med en skärmupplösning på 320x480, utan både hårddisk och motorcykel, undrar jag vad "HD" i namnet betyder. Återstår att se helt enkelt. Luren är beställd och kommer snart. Tyvärr drabbas jag fortfarande av Windows Mobile-lurar, men de bidrar till skrivarglädjen om inte annat. Alltid något.