Min mobiltelefon, del 2

Denna del läses till fördel efter att del 1 har avverkats så fuska inte!

Sitter återigen här, förtrollad av skrivarglädjen som infinner sig när jag startat Ommwriter för att skriva del 2 i denna spännande resa genom Windows Mobile på en HTC Touch Pro2. Har helt klart inspirerats av min lillebrors fantastiska berättar talang samt den fina påannonseringen jag fick av min underbara vän, samt beskrivningen jag fick av den underbara vännens minst lika bra hälft, och har därför bestämt att detta får bli en följetång - om än kanske kort, men dock en följetång på nu hela två delar.

En kollega skickade följande SMS till mig för några dagar sedan:
"<företag> <förnamn> som skall vara med imorgon, ring honom och bestäm. 08-nnnnnnnn"
Jag vill alltså ringa upp de medskickade numret och trycker därför på meddelandet, som då tar mig till en konversationsvy, eftersom det inte finns något alternativ då meddelandet visas under meddelandefliken. Numret är inte heller nu markerat på något vis och det går inte heller att med fingret, eller den medskickade pennan a la Palm Pilot Stylus, att markera någon text över huvud taget. Alternativet "Bakåt" känns inte rätt, så jag trycker på "Meny" och får då upp "Svara via MMS", "Vidarebefodra" (som ni säkert minns hette "Framåt" om man har fått ett MMS istället för ett SMS), "Ta bort" och "Meddelandealternativ". Jaha? Efter att första gången varit stressad och således ha noterat numret på ett papper, i ett samhälle som förutsågs sakna sådant nu i framtiden som vi lever i, och sedan knappa in det i telefonen och ringa upp leverantören så ville jag ge mig på det igen. Det bara måste gå. Och jag gillar att försöka! Efter lite pyssel och undersökning har jag kommit fram till att följande sätt är det lättaste.
När SMS:et är framme i den flashiga meddelandefliken så ska man inte trycka på meddelandet för att komma till konversationsvyn – det är en elektronisk återvändsgränd. Den röda motorcyklisten kommer att ringa in dig och det blir "Game over". Istället är det "Mer" som finns längst ned till vänster i displayen som är nästa steg. Då möts man av en lista som närmast kan liknas vid en historisk återblick. Listan känns lika modern som "Windows Me" eller en "486:a med 4MB RAM" gör idag. Trycker man på meddelandet i den listan får man nu se konversationsvyn som vi senast fick se då vi försökte att läsa ett MMS. Nu har äntligen numret blivit understruket vilket känns som rena lottovinsten, och antalet knapptryckningar för att komma hit är förhållandevis få och går att räkna med hjälp av tillgängliga fingrar på en frisk människa.
Telefonen påminner mig om att jag ska "Kontrollera att numret är korrekt:" innan jag fortsätter med att antingen ringa upp det, skicka ett SMS till det eller helt enkelt spara det som en kontakt.

När ett SMS är markerat finns det ett menyalternativ som fångar min uppmärksamhet. "Kontrollera stavning", heter det och gömmer sig under "Meny". Det finns alltså en funktion för att kontrollera så att avsändaren har skickat mig ett SMS som är korrekt stavat. Ett utmärkt sätt att håna sina vänner, eller fiender (har man inga lär man få några på kuppen), genom att helt enkelt påpeka hur illa de stavar. I dagens förkortnings-SMS-språk ser jag ingen större vits med funktionen över huvud taget. Men för att kunna använda funktionen måste ett meddelande vara markerat. Och för att markera ett SMS i konversationsvyn måste man trycka på avsändaren vars namn, eller nummer, är både understruket samt i fet stil och i annan färg än själva meddelandet. Det går alltså inte att bara trycka någonstans mitt i meddelandet. Prickar man texten med fingret under en skumpig t-banefärd genom de mörkaste av tunnlar under Götgatan tar det mig förvisso till avsändarens visitkort, men då trycker jag på "Avbryt" och vips så kommer jag tillbaka till konversationsvyn där meddelandet nu är markerat med en svag blå ton och "Kontrollera stavning" går att välja. För just den här testen har jag varit god nog att välja ett SMS jag själv har skickat (får jag julklappar och pepparkakor nu?) som innehåller texten "Jag hann preciiis!" och syftar på ett pendeltåg, vilka borde få en helt egen blog tack vare dess fantastiska avsaknad av funktionalitet att färdas över spår med löv på hösten, snö på vintern, regn på våren och pollen på sommaren. Tidtabellen är snarare en prognos än ett statistiskt medelvärde rörande avgångsintervall.
Telefonen säger uppriktigt att "Stavningskontrollen har slutförts." när den är genomförd - vilket går väldigt snabbt. Nästan så snabbt att jag faktiskt funderar på om det den gör är att rita upp en ruta som säger att den är klar. Den ger mig inte ens ett förslag på att skriva "preciiis" på ett korrekt sätt. Ett ensamt val i form av "OK" låter mig stänga nyligen lämnad information för att åter presentera konversationen. Bara att ha funktionen att inte kunna rättstava meddelanden som är redan är skickade tycker jag är helt lysande. Det är nästan lika användbart som att i efterhand faktiskt kunna rättstava mottagna meddelanden.
Skönt att telefonen är konsekvent miserabel istället för att faktiskt smärtsamt överraska med smarta funktioner på ställen där man minst anar.

Och apropå just smarta funktioner. Tänk om man kunde trycka på klockan i start-skärmen för att då komma till en vy där man inte bara kan välja vilka olika världstider man vill ha presenterade (min telefon tyckte en dag att alla de fyra tiderna jag hade valt nu skulle vara 9 stycken och ha Borås som vald ord, allesammans!) och ställa in de tre tillgängliga alarmen utan även kunna ta tid med hjälp av ett stoppur, eller ställa in en nedräknings-timer på omkring 7 minuter så att inte Tagliatellen i kastrullen på spisen blir överkokt eftersom fjäderprecisionen i en äggklocka är lika vass som stavningskontrollen för SMS:en man har mottagit eller redan skickat? Visst vore det bra?! Och i konsekvens namn finns alltså inte de två sistnämnda funktionerna. Annars ser inställningsrutan, förutom funktionsfrånvaron alltså, ut som den som återfinns i min iPod Touch – en vy som Apple lätt har plankat eftersom Microsoft designade sin förra årtusendet, innan man kunde skicka SMS och checka in på stans hippaste klubbar i Gowalla. Inställningsrutan för de tre, och maximalt tre, alarmen som går att ställa för tankarna tillbaka till, om inte Compiz, så i alla fall Windows 1.02 – vilket för övrigt var den första Windows-versionen jag kom i kontakt med, på en Amstrad med 640kB RAM och 20MB hårddisk. 1987:s svar på att vara född med silversked antar jag. Julklappsönskelistorna fick pappa snyggt formaterade i prioritetsordning med både sidnummer, artikelnummer, artikelnamn och pris ur leksakskatalogerna och dessutom utskrivna på en 9-nålars matrisskrivare med traktormatade A4-ark.

Telefonens meddelandeflik är klart snyggt designad och när fingret sveps nedifrån och upp för att bläddra bland SMS:en så snurrar texten fram som man nog hade tänkt sig i 1950-talets science-fiction-filmer att text skulle göra 1980 men inte gjorde förrän 2010, långt efter att New York City inte alls blivit ett fängelse eller tidsresor för att mörda robotuppfinnare var möjliga. När man sedan väljer e-postfliken istället måste man också vända upp och ned på tankesättet eftersom fingerrörelsen nu är precis som i favoritkontaktsfliken – alltså uppifrån och ned.

HTC verkar ha en vakant tjänst i form av språkgranskare vilken jag funderar på att spontant söka. De stackarna verkar behöva all hjälp de kan få istället för att jag sitter här och bygger på mitt berg av avsaknade julklappar och uteblivna pepparkakor vilka alla andra får om drygt 11 månader. Om jag väljer att ta bort en kontakt i adressboken möts jag av frågan "Är du säker på att du vill ta bort den här kontakten?". En klart vettig fråga att ställa någon som kanske av misstag, eller rent utsagt i sömnen, har tryckt på "Telefon", "Kontakter", "Meny" och "Ta bort kontakt". Två inte fullt lika vettiga svarsalternativ följer frågan. "Årsdagshäl..." och "Anslutning..." varav det senare har en lite tjockare ram runt omkring sig.
Jag har varit med och översatt program och delar av operativsystem från obegripliska till svenska då min pappa stundtals ägnade sig åt det då han fortfarande levde. Minns att jag fick hjälpa till lite extra då hjälpfilen till "Space Cadet", pinballspelet som följde med Windows, skulle översättas. När kontakten skulle raderas gissade jag rätt att det var "Årsdagshäl..." som faktiskt tog bort den eftersom det logiskt nog brukar vara "Nej" vid sådana här frågor som är standardsvaret och då alltså har en tjockare ram runt sig. Jag provade nyss att ta bort chefen från telefonen men ångrade mig i sista sekund och tryckte på "Anslutning..." – och mycket riktigt sitter han kvar där än, under bokstaven P, tillsammans med de andra tjurarna. Men det här kan inte röra sig om en översättningsmiss utan måste vara ett referensfel å det grövsta i spårktabellerna som jag antar används. Men varför kan jag inte ändra telefonens språk till engelska? Allvarligt. Det går inte.

Givetvis hade jag önskat att jag kunde ha tagit skärmdumpar på alla underliga rutor som dyker upp och alla konstigheter som telefonen har för sig - men inte heller det klarar den av, om den inte får hjälp av tredjepartsprogram. Sist jag försökte mig på att installera ett tredjepartsprogram kraschade den applikationen när jag försökte att skriva mitt lösenord som råkade innehålla ett <-tecken. Trycker man på "FN" och sedan "SYM" tröttnade applikationen, slängde ett kryptiskt meddelande som inte ens Bruce Schneier hade kunnat lösa.

Det kanske kommer en del 3, och om det gör det så är den från en mörkare sida.
Jag har bestämt mig för att leva i nuet mer än tidigare och faktiskt uppgradera luren till Windows Mobile 6.5.
Ungdomar idag hade sagt "Beware!". Min farmor hade sagt "Bevare mig väl", och det är lite så jag känner mig nu när jag tittar igenom utforskaren efter filer som jag ska se till att få synkroniserade till min PC via ActiveSync innan total radering infinner sig. Det går nämligen inte att backa tillbaka till Windows Mobile 6.1. Kommer jag att ångra mig?